När var jag lycklig?

img_9948

Fina ni. Jag saknar er! Hoppas att ni mår jättebra. Trots att bloggar stått stilla i flera månader så är ni ändå en del som kikar in här varje dag. Ni är mysiga.

Jag funderar mycket. Jag är verkligen en tänkare. Mest på natten. Så man kan säga att det blivit en hel del tänkande senaste året eftersom jag knappt har sovit. Haha. Inatt tänker jag igen. Jag har försökt komma på när jag mådde som bäst. När jag var som gladast och lyckligast. För att hitta tillbaka. För det är inte nu. Det är inte för ett år sedan heller. Kanske i LA. Men där mådde jag som sämst samtidigt så även om jag vill att det ska ha varit min lyckligaste period så var det inte det. Och eftersom att åka tillbaka inte är ett alternativ så vill jag inte att tänka att det var då jag var som gladast. Kanske var det precis innan LA.. Nä. Jag var i ett väldigt dåligt förhållande och var för det mesta ledsen eller arg. Jag kände inte att jag hade så många vänner och var mest ensam. Om jag inte jobbade så tränade jag. Hela tiden. Kan det har varit innan det? Jag bodde ju i Vallentuna i tre år då. Jag jobbade på NK samtidigt som jag hade bloggen. Jag minns att det var en väldigt stressig period, men samtidigt, trots att jag tränade varje dag, jobbade hela dagar och hade bloggen så var jag mycket piggare än nu. Hur går det ihop? Är det rutiner jag behöver? Jag har inget minne av att jag skulle varit superlycklig då direkt heller.. Mitt mål var ju att kunna leva på bloggen och det krävdes otroligt mycket jobb för att få det att gå. Och jag älskade det! Men jag kändes mig rätt ensam där också. Jag har så länge jag kan minnas känt mig rätt ensam. Jag har alltid trivts i mitt eget sällskap och det har oftast in gjort mig något att vara ensam. Jag gillar att sköta mig själv. Göra vad jag vill, när jag vill osv. Men ibland var ensamheten jobbig.

Idag känner jag mig långt ifrån lika ensam. Idag känns det som att jag alltid har någon att umgås med eller planer att göra något! Det gör mig glad. Att jag fortfarande, trots mitt senaste år av kaos fortfarande har min Youtubekanal som jobb. Det gör min glad. Att ni fortfarande kikar in här. Det gör mig glad. Men inte mycket annat.

Så, när var jag som lyckligast egentligen? Det känns som att det alltid varit något som stört min glädje. Alltid är det något som inte är bra. Men sånt är livet i guess? Kanske måste jag fokusera mer på ögonblick än på långa perioder. Jag minns ett ögonblick som jag tror att jag kommer minnas för resten av livet. Ett ögonblick av total eufori. Det var min första dag på Venice Beach. Jag stod på den långa och breda stranden och bara tittade ut mot havet. Inget speciellt hände. Jag bara kände mig fri. Och lycklig.

Jag ska försöka kika in mer här. Ni gör ju mig så glad och jag behöver massor av er energi och glädje just nu!
När var ni som lyckligast?

17 thoughts on “När var jag lycklig?

  1. förstår vad du menar! det verkar som att det börjar bli lite ljusare för dig nu iaf, även fast allt inte är perfekt. jag minns inte senast jag mådde bra, vilket låter as tragiskt men någonstans så blir man så van av det att man inte ens minns vad ”bra” är, för ens mindre dåliga dagar blir typ ens ”bra” efter ett tag. suger!

    kul att du skriver på bloggen, har saknat de!

  2. När jag senast var riktigt lycklig var för över 2 år sedan. Innan ätstörningar och anorexi, innan övervikt och socialfobi. Innan det var jag frisk och bra. Men då hade jag inte heller träffat min pojkvän som gör mig lyckligast i världen? Konstigt allt detdär. Längtar efter att bli glad igen, men kanske är livet inte för alla.

    Skönt att höra ifrån dig finaste Keela ❤️

    1. Jag hoppas du tar dig ut fobier och känner dig bekväm med dig själv. Det är allra viktigast!
      Kanske inte.. Men jag har svårt att tro att vi någon gång inte kommer känna oss lyckliga och vara tacksam över livet :)<3

  3. Känner igen mig i så mycket av det du skriver! Jag tror det är viktigast att man lever för det lilla som gör en glad det där lilla som drar i en, som i ditt fall när du stod där på stranden ! I svåra stunder tror jag det är viktigt att veta att man kan vara glad.
    Jag har svårt att hitta motivation trotts att man så gärna vill göra så mycket åt sitt liv.
    Jag vill bara säga att du är sjukt stark, och verkar vara en helt underbar person ! :)

  4. Ååh blir både glad och ledsen av vad du skriver. Har följt dig så länge att jag inte kan minnas när jag började följa dig. Även om det känns lite tungt för dig att inte veta lyckan så ska du veta vilken lycka och glädje du har gett oss och gör fortfarande. Jag ÄLSKAR din ytkanal och det jobb du lägger ner. När du skrev frågan ” när var ni som lyckligast?” Så blev jag att känna mig som ett frågetecken. För jag kunde inte tänka en viss dag/tidpunkt där jag varit som mest lycklig. Men om jag ska tänka på något så är det från den 24 juni 2016 och för all framtid. Låter konstigt men den dagen var den dag jag fick veta att jag ska bli moster. I februari nästa år väntas han/hon komma. Det är lycka för mig och kommer alltid att vara det. Hur sjukt är det inte att man kan älska en människa så mycket som man aldrig träffat?

    1. Men fina du! Tack.
      Visst är det rätt svårt? Tänker man själv på det när man är lycklig eller blir det genast en vana? Det är intressant att tänka på det så tycker jag . Åh, vad glad jag är för din skull!! Jag blev också så himla lycklig när jag fick veta att jag skulle bli gudmor. Det är sjukt, men det är en fantastisk känsla att man kan älska någon man aldrig har träffat.

  5. meningen är väl att man ska slänga in en peppande kommentar om när man är som lyckligast men just nu mår man sådär .. även fast man har så fin familj, en underbar sambo, världens bästa vänner och en hemskt härlig hund samt gillar sitt jobb m.m m.m. så är jag halvglad.

    men jag kan skriva och hålla med de andra som kommenterat att du verkar som en sjukt cool människa! följer dig på youtube och kollar varje video men har saknat dig i texten med. kämpa på så löser sig allt! Kram <3

  6. Jag är nog lyckligast just nu! Har alltid mått lite halvdåligt, varit osäker i migsjälv och min omgivning. Men (som du var inne på)(och hur tramsigt det än låter) sen jag började träna för ca 2 år sedan har jag bara mått bättre och bättre. Har fått mycket bättre distans till problem och det mesta känns som det går att lösa på något sätt… Liksom hakuna matata 😁 Det är klart man fortfarande har bekymmer och så, men de kryper inte på på samma sätt. Hoppas det fortsätter bli bättre för dig med nu, riktigt roligt att du bloggar och vloggar mer igen!! Det är så mysigt att krypa ner i soffan till en bra vlogg 😊😊 ta hand om dig!

  7. Jag började följa dig 2011-nånting (då var jag 16 år), hittade din blogg via Caty. Så jag var med under din träningsperiod, vilket var jätteroligt och spännande! Det var via dig jag hittade pauluns kostrådgivarutbildning och den gick jag också, när jag hade gått klart gymnasiet 2014. Visst var utbildningen bra!? Jag blev superinspirerad av dig på den tiden, med träning och hälsa, men även godis emellanåt ;) haha! och din stil. O M G. Jag ääälskade den förr, så himla mycket. De senaste åren har jag inte hängt med dig riktigt, vilket kan bero på att det hände mycket i mitt liv när jag började plugga på universitet förra året osv, men jag klickade iallafall in hit idag igen och såg att du verkar vilja samla krafter för att ta dig tillbaka. Kul! :)

    Jag har absolut ingen aning om hur du mår, det vet BARA du, självklart. Men om jag får ge min syn, utifrån vad du lagt ut på internet? :) så känns det som att du var lycklig när du tränade och tog hand om dig själv, för du verkade ha så himla mycket energi. Nästan lite för mycket energi kanske? ;) Jag förstår absolut att du ville träna 2 gånger om dagen för att det gjorde dig lycklig, jag förstår verkligen det. Nackdelen med det är att det kan bli så mycket träning att kroppen inte orkar mer och så försvinner regelbundenheten helt. För det tror jag är viktigast med motion, regelbundenhet :) och har man medkänsla till sigsjälv, så tror jag du kommer lösa detta galant och bli precis den personen som du vill vara på alla plan :D I believe in you! Gogogo :D <3

    1. Men vad roligt! JA, utbildningen var helt fantatisk! Du har absolut rätt till viss del. Jag mådde SÅ bra när jag tränade.. Problemet var dock att jag satte träningen framför ALLT. Jag umgicks aldrig med någon alls för att jag bara tränade så det gjorde att jag kände mig så himla ensam jämt.. Jag vill inte tillbaka dit så det är det jag är rädd för. Jag måste försöka hitta en balans…

      Tack så jättemycket <3

  8. Intressant inlägg! Jag tror jag var som lyckligast när jag var 16-17, sista veckorna av nian fram till någon gång under sommarlovet mellan ettan och tvåan på gymnasiet. Det var en väldigt bra, lång period, och inte så mycket som störde min lycka mer än att jag hatade min spanskalärare haha. När jag nu kollar tillbaka på bilder och videos från den tiden SÅ FATTAR JAG INTE HUR JAG KUNDE GÅ RUNT I SÅ FULA KLÄDER men jag blir alltid varm och glad i magen.

    Jag ska fylla 22 om en månad. Har haft många bra perioder sen jag var 16-17 men aldrig lika länge och som du skriver, det har alltid funnits någonting som stört.

    Herregud, vad länge sen det var man läste blogginlägg och diskuterade vilken av kick back packs bloggar man gillade mest. Var den tiden ens verklig?

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *