Hur hamnade jag här?

img_0086

Usch. Den här veckan har varit hemsk. Av vilken anledning? Jag vet inte. Jag är arg och irriterad över ingenting och att ta mig ur sängen känns lika jobbigt som att behöva bestiga ett berg. Jag har plockat upp burken med ångestdämpande flera gånger men inte tagit någon. Jag gillar inte tabletter. Jag gillar inte att mitt humör ska behöva vara beroende av sånt. Sömntabletterna tar jag enbart för att jag inte pallar annars. Men jag gillar dom inte. Ångesten kan jag ändå ta mig igenom om jag verkligen vill. Utan tabletter.

Hur hamnade jag här? Hur blev jag såhär?

Tubecon i Linköping var fruktansvärt. Jag var så himla taggad på att åka dit. Och träffa er. Kramas med er! Men väl där så kände jag mig som en zombie. Jag ville inte träffa människor alls utan låsa in mig på hotellrummet hela helgen. Men jag kämpade emot det och var med på min meet & greet ändå. Och åh vad fina ni är. I slutet rasade allt dock. Jag kände mig redan ångestfylld, och det värsta händer. Det var en mat-ätartävling på scenen och det hördes i högtalarna över hela arenan. Jag lyssnade inte så mycket eftersom jag var helt inne i att kramas med er. Men i slutet, tack och lov att det var slutet ändå, hör jag hur någon börjar spy i högtalarna.

Jag minns att jag sätter mig ner på golvet, håller för öronen och skriker. Sen minns jag inte så mycket mer. Allt är rätt suddigt. För en sekund kände jag mig svimfärdig. För någon som inte känner mig eller vet om min emetofobi är det nog svårt att förstå och det måste se ut som att jag överdriver. Men jag vet att många av er vet, och även Felicia och Thomas, som jag hade min m&g med, visste. Dom sa att jag fick avbryta, men jag ville inte. Jag kände mig redan så hemsk som inte klarade av att träffa alla som ville träffa mig pga hur jag mådde redan tidigare på dagen. Men jag bara skakade och försökte hålla mig från att gråta. Sen sprang jag in backstage, försökte lugna mig och äta något men det gick inte. Jag fick skjuts tillbaka till hotellet och stannade inte ens tills dagen var slut. Väl på hotellet bröt jag ihop. Jag var arg. Arg på mig själv för att jag kände mig så jäkla löjlig. Arg för att jag mår såhär. Men mest av allt arg för att jag satt mig själv i den här situationen.

Varför är jag bland folk när det här kan hända?
Varför låser jag inte bara in mig och aldrig går utanför dörren för att slippa sånt här. Slippa ångesten och rädslan.
Så kände jag första timmen.

Sen blev jag ännu argare på mig själv. ”Din dumma jävel, är det så du vill leva ditt liv eller?”, tänkte jag.
För nej, självklart vill jag inte leva mitt liv så. Min fobi styr mig redan tillräckligt som det är.

Turnén, speciellt vid den här årstiden, är en väldigt stor utmaning för mig. Dela rum med andra, kroppskontakt med så många osv. Och jag har varit förvånad över hur bra det har känts och gått. Tills detta händer. Och så fort jag nu ens tänker tanken att ställa mig vid en m&g igen, får jag dom sjukaste panikångestattackerna jag haft på väldigt länge. Det har gjort mig så rädd, och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Jag kommer ta mig ur det. Men inte nu. Inte den här veckan. Därför har jag fattat ett väldigt jobbigt beslut som jag kommer vara arg på mig själv över länge men som gör att min ångest just nu kommer släppa lite i alla fall. Jag kommer inte följa med till Tubecon Helsingborg. Jag önskar att jag inte behövde vara självisk i det här beslutet, men jag måste. Så alla som jag gör besvikna, jag är så otroligt ledsen och jag hoppas verkligen att ni förlåter mig och att vi ses någon annan gång. Det kommer flera fantastiska Youtubers till Helsingborg som ni kommer få träffa <3.

Tack igen för alla era fina kommentarer om att jag börjat med bloggen lite smått igen. Synd bara att det blev ett sånt här inlägg nu.. Jag kände bara att jag behövde förklara mig. Är det något ni vill att jag skriver mer om så lämna gärna en kommentar om det. Ni är för bra.

11 thoughts on “Hur hamnade jag här?

  1. Har saknat dina inlägg i bloggen. Ta hand om dig, det är det viktigaste än allt annat! Du kommer tacka dig själv senare fastän det kanske känns jobbigt nu att ställa in planer. Kropp och själ går före nöjen och äventyr :)

  2. Fina älskade Keela! Var inte så hård mot dig själv, du tog dig dit trots din fobi och ångest – bara det är ett stort steg i mina ögon. Sen att det slutade som det gjorde är bara otur, lägg inte skulden på dig själv för att du inte klarade av att vara kvar. Jag tror ingen hade velat att du pressat dig ännu mer och stannat när du mådde så dåligt. Jag hoppas och tror också att de som ska till Helsingborg förstår! Tycker du gör helt rätt som lyssnar till dig själv i det här läget. Försök att tänka på allt du faktiskt klarat av hittills istället för det som inte gått som du velat. Du skrev att du är förvånad över hur bra det gått tidigare, beröm dig själv för det! Ta hand om dig så ses vi kanske i Luleå! 😊 Köpte biljetter dit direkt de släpptes men vet inte säkert om jag kommer ta mig iväg pga depression, ångest och social fobi. Stor kram! ❤️

  3. Fina du, är så ledsen att höra detta, eftersom du inte någonstans förtjänar att må såhär. Men alla har något som är jobbigt i livet & det är bara att kämpa, även om jag om någon vet hur jobbigt det är. Men bara att du tog dig dit och faktiskt försökte visar bara det hur otroligt stark & modig du är. Du klarar detta. Varje litet steg räknas. Ta hand om dig, hälsan kommer först❤️kram

  4. Det kanske låter märkligt men kollade igenom några av dina videos å har läst lite av dina inlägg; känner igen mig så i dig och har varit där du är mentalt nu flera, flera gånger.
    Du verkar ha en så himla fin personlighet, men! Sluta var så hård mot dig själv. Det är tydligt att du mår dåligt just nu så tillåt dig själv att må dåligt, det är fantastiskt att du är öppen om det även om du vill sprida positivitet. Ibland kanske man behöver ta positivitet istället för att vara den som ger.

    Ville bara säga det, fortsätt göra det du redan gör så fantastiskt bra. Ta hand om dig! ❤️

  5. Hej Michaela! Ett skepp kommer lastat fyllt med styrkekramar! :)
    Jag brukade läsa din blogg till och från när jag var yngre, jag inspirerades av din energi och styrka att vara dig själv i en värld där vi nästan påtvingas att bli någon vi inte är!
    Idag hittade jag tillbaka till din blogg och jag ser en väldigt ledsen och utmattad tjej! Du ska veta att den glada, energiska tjejen som jag såg förut FINNS KVAR inom dig, ohyes she does! Även om det ibland känns som att världen är insidan av ett rövhål(ursäkta språket ;D), ofta helt utan anledning!
    Jag levde med depression i nästan tio år innan jag blev fri från ångesten. Idag är jag 24 och har äntligen hittat mig själv! Av olika anledningar så fastnade jag i en loop där jag kände en konstant smärta men inte kämpade på rätt sätt, för tyvärr är det så att det spelar ingen roll hur mycket man kämpar emot om man inte ser det för vad det är – en återvändsgränd! Det finns ingenting i den änden där du står och stampar nu, du måste vända dig om, det finns ingenting där! VÄND DIG OM! <3

    Det första steget jag tog som gav mig möjlighet att vända mitt liv totalt, var att ta avstånd ifrån människor som jag kände sög kraften ur mig. Sedan vände jag mitt fokus mot MIG SJÄLV. Många tyckte i början att jag var osocial och blev irriterade på att jag inte hörde av mig för jämnan eller följde med på äventyr, men det jag gjorde var att ta små små steg i rätt riktning. Jag började att läsa alla möjliga böcker och bloggar om hur man förändrar sitt liv, utvecklas, hittar sig själv och attraherar till sig det liv man vill ha. Några sidor varje kväll som förändrade mitt tankesätt helt och hållet och fick mig att börja fokusera på de positiva delarna av livet och acceptera att de negativa är där.
    Jag skrev oändligt många listor, varje dag skrev jag "5 bra saker av idag" eller 5 stycken "Jag är bra för att: "
    Jag började fundera på vad jag verkligen VILL med livet, skrev upp mål: Hur vill jag vara som människa? Vad gör mig lycklig? Vad kan jag göra IDAG för att förbättra min situation? Vad kan jag göra IDAG för att bli glad, om än bara för en stund? Vad kan jag göra IDAG för att göra någon annan glad? Försök att släppa press och stress över hur du borde vara eller vad du borde göra och gör det som känns rätt i hjärtat.

    Jag TROR PÅ DIG och jag vet hur svårt det är att ta sig upp när vardagen blir ett trist ekorrhjul utan någon större mening. Men man måste jobba på att förändra sitt tankesätt, gör du det så kan du klara VAD SOM HELST för det enda som hindrar dig egentligen är du själv!
    Kanske kan du förändra några vanor, skaffa dig nya kontakter, göra dig av med sådana som inte är bra för dig, prova nya saker – som en ny träningsform!
    Jag brukar ärligt talat inte kommentera på bloggar särskilt mycket längre då jag själv slutade blogga för väldigt länge sedan, men jag känner med dig och jag önskar av hela mitt hjärta att du kan hitta några kraftpunkter som driver dig uppåt! <3
    Du är en fantastiskt människa som har inspirerat många många unga tjejer till att våga vara sig själva, det är så otroligt fint! Kom ihåg att ANDAS! Pausa, och andas!

    Det blev typ universums längsta kommentar det här haha.. eller iallafall Sveriges, men vi säger universums för det låter coolare eheheh! ;) Jag hoppas verkligen att du kan hitta ett stöd i någonting av detta! Du är så GRYM ju, säg inte åt dig själv att rycka upp dig, bli inte arg på dig själv, det är OKEJ att falla, men det är inte okej att stanna där!!
    Varje gång du kan vända en dålig känsla till en bra, och skapa ett skratt då du helst av allt vill gråta, det är då du vinner. Kämpa på girrrrrl!! <3

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *