I 21 år åt jag precis vad jag ville, när jag ville. Jag tyckte att folk som spenderade tid på gymmet inte hade något liv och att det var löjligt att bry sig om vad man stoppade i sig. Vadå, man lever ju bara en gång, ska man spendera den gången med att alltid tänka på vad man stoppar i sig och aldrig njuta? ICKE! Någon sån fjolla skulle jag visst aldrig bli. Men innerst inne blev jag sjukt provocerad av alla som var så himla duktiga och orkade hålla på. Innerst inne ville jag också egentligen. JAG VILLE OCKSÅ VARA EN SÅN FJOLLA. Jag önskade att motivationen skulle komma till mig med!

När jag bodde hemma så lagade ju mamma mat, så då åt jag ändå bra middag i alla fall. Men jag var lat. När jag var 16 och flyttade hemifrån blev det inte lätt. Jag åt mackor till frukost, mackor till lunch och till middag. Inte för att jag inte kunde laga mat, utan för att jag ÄLSKAR mackor. Jag älskar frukostmat. När jag då inte hade någon att anpassa mig efter så åt jag självklart det jag tyckte var allra godast också.

När jag hamnade i min depression blev det ännu värre. Då åt jag riskakor och yoghurt. Lite cashewnötter ibland. I månaders tid! Det är helt sjukt när jag tänker på det. Jag förstår inte hur jag klarade av det. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv och magkatarren blev värre och värre. Men jag insåg aldrig att magkatarren hade med mitt matintag att göra, utan trodde, som läkarna sa till mig, att det berodde på stress.

I oktober 2010 flyttade jag in hos Jonas i Vallentuna. Han är hur bra som helst på att laga mat, vilket gjorde att helt plötsligt stod det middag på bordet varje dag och jag lärde mig äta massor med nya saker. Dock misskötte jag fortfarande lunchen och fortsatte äta massor med godis. Jag var sockerberoende helt enkelt. Jag blev helt skakig så fort jag var utan socker. Utan cola. Så magkatarren blev aldrig bättre.

I November  2011 hittade jag en bra deal på en hemsida. En månads gymkort för 99:-. Gymmet låg alldeles bredvid mitt jobb, så det var helt perfekt. Då hade jag lite motivation, men en månad senare åkte jag till Florida. Jag tränade stenhårt den månaden och kämpade verkligen med maten och efter ett par veckor slutade jag ligga vaken om nätterna och må dåligt. Jag kände fortfarande av magen, men långt ifrån på samma sätt. Jag var så glad! Dock åkte jag som sagt till Florida, och det tog inte lång tid förrän jag halkade tillbaka i gamla vanor. Väl i Sverige igen tränade jag litegrann, men inte så mycket. Jag tyckte att jag inte hade tid. MAN HAR ALLTID TID. Vill man, så finns det tid.

Sedan i September 2012 fram tills idag har jag både tränat och skött maten galant. Utan problem. Självklart har jag dagar då jag unnar mig, och självklart äter jag det jag vill ibland. Men att vakna varje morgon och längta till gymmet är en sån himla fantastisk känsla! Jag är där i stort sätt varje dag, ibland två gånger. Jag vilar när jag behöver och jag äter det jag ska. Håller mig borta så mycket jag kan från socker(förutom lördagsgodis ^^,) och har aldrig, ALDRIG, mått bättre.

Istället för att ha problem med magen 3-4 dagar i veckan har jag bara kanske 1-2 dagar i månaden då jag känner av det. Som igår. Men det är långt ifrån så illa som det var förut. Oftast behöver jag bara sova lite, så är det borta. Förut kunde jag ligga i sängen hela dagarna. Numera är jag sjukt pigg, jag har massor med energi, jag är mycket gladare och jag uppskattar godis och annat gott så himla mycket mer eftersom jag inte äter det hela tiden. JAG MÅR SÅ BRA. SÅ sjukt bra.

Jag skriver inte det här för att jag vill höra ”ÅÅåH, VAD DU ÄR DUKTIG”!!!! Och jag vill inte berätta hela min livshistoria heller. Jag vill bara få andra att förstå att min inställning var så himla fel och så onödig. Jag skriver det här för att jag vill så himla gärna att andra också ska förstå vilken känsla det är och hur viktigt det är! Det är den bästa känslan. Jag är så arg på mig själv eftersom jag låtit mig provoceras av andra som tränat istället för att låta det motivera mig. Att motivera mig till att må bra. Och jag är så arg över att jag misskött maten, för det är verkligen så himla viktigt att få i sig mat.

FÖRSÖK hitta vilja och motivation. Och släpp den inte!


Bilderna hittade jag på weheartit.

Posted in: Keela - Tips.

You might also like

Sponsored - Ur&Penn Upp Till 90% Sandra Lindahl - Hypokondrikern har talat Caroline Roxy - Happy birthday Melina Sponsored - Glitter Black Weekend 30% Caroline Roxy - Contact Hedda Dibinger - RS_____2

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *