Fobi.

Bläddrade igenom min blogg lite på rasten och kikade på mitt första inlägg. Där skrev jag om min fobi. Jag har kommit långt sedan min fobi var som allra värst, men den är långt ifrån borta och botad. Den förstör min vardag dagligen och det är kämpigt att ta sig igenom saker ibland. Men jag är väldigt stolt över att det har blivit bättre. Fobin kanske aldrig försvinner, men jag kommer kämpa och göra allt jag kan för att leva som alla andra!

En fobi är inte att vara rädd för något eller att tycka det är obehagligt. En fobi är så sjukt mycket värre än så. Man kan inte säga att man har en fobi för något man kan utsätta sig för. Man kanske inte gillar saken i fråga, men som sagt, då är det inte en fobi. Folk utan fobier har så svårt att veta hur det verkligen känns och många hånar mig för min. Och få förstår verkligen hur allvarligt det är. Hade jag fått välja så hade jag gjort mig av med min fobi direkt.


Vad är emetofobi?
Emetofobi är en irrationell rädsla för att spy.

Men ingen gillar ju att spy.
En fobi skiljer sig från en vanlig rädsla genom den irrationella och överdrivna ångest, orsakad av stimuli som är indivudell för varje fobiker.

Rädslan tar all tid; för de flesta emetofober är den värsta rädslan att spy och inget annat. I vardagligt tal säger många fobiker att de hellre skulle dö än spy. (Vi hoppas att det är en överdrift.) Det är däremot ingen överdrift att ångesten för att spy förstör nästan hela dagen för många fobiker.

Men är inte emetofobi en sorts matstörning?
Inte direkt. Till och med en person med allvarlig emetofobi äter oftast tillräckligt för att vara hälsosam, det är dock inte okänt att emetofober blir hospitaliserade för undernärning. Det här är annorlunda än anorexia på det sättet att en emetofob inte är direkt intresserad av att gå ner i vikt.

Vilka mer saker gör en emetofob?
I mataffären, lutar sig emetofoben försiktigt ner för att undersöka varje apelsin som läggs ner i påsen (de kanske t.o.m. tvättar apelsinerna innan de äter dem också), de sträcker sig längst bak i frysen för att få de ”kallaste” varorna, skäller på delikatesspersonalen att de ska skära bort vissa bitar; och vår favorit, tvätta händerna efter ett besök på köttavdelningen.

Det är inte ovanligt att emetofober har flera speciella kriterier för att äta ute. En del undviker restauranger helt. En del beställer en entré men äter aldrig från buffén eller salladsbaren. En del påstår att de har ett sjätte sinne som säger åt dem att inte äta på vissa restauranger. 
En del emetofober är obekväma på offentliga platser, speciellt restauranger, för de är rädda att andra personer ska spy. En del går hungriga hellre än att äta på offentliga platser.
Förutom ätvanor, påverkar livet emetofober på många andra sätt. Många kvinnliga emetofober shun graviditet eftersom de är rädda för morgonillamående och kräkningar som ofta händer under en graviditet. (Många emetofober menar dock att de gått igenom graviditeter utan att spy.) Andra håller sig borta från barn över huvud taget efersom barn oftare mår illa än de flesta vuxna. Nästan alla emetofober berättar att de inte kan ta hand om sina barn och andra familjemedlemmar när de är sjuka. En del sover i andra rum när en familjemedlem är sjuk. En fobiker berättade att han sover med öppet fönster på vintern för att döda ett virus. En del är till och med rädda för att bli smittade av djur, vilket gör husdjur till ett obehagligt val för dem.

Många emetofober undviker resande, speciellt till andra länder. (En del emetofober rapporterar spy-fria utlandsresor.) Nästan alla emetofober undviker vattentransporter; en del vägrar även att flyga och en del undviker till och med landtransporter.Självklart är det väldigt få emetofober som åker karuseller och sånt.

Hur blev emetofoberna så här?
Många fall av emetofobi startade med en speciellt traumatisk episod av spyende som hände mellan 6 och 10 års ålder. De flesta av dessa incidenter kom oväntat. Efter den skrämmande händelsen undvek de flesta fobikerna att spy. Om de över huvud taget upplevde det så var det med otrolig rädsla och ångest. Så de upplevde aldrig att det var normalt att spy.
En del emetofober säger att deras föräldrar inte var stödjande när de spydde som barn, och några säger att deras föräldrar till och med tvingade dem att spy. 
Många tror att det handlar om kontroll. Några säger att emetofober vill ha maximal kontroll över deras kroppar, eller att de är making up for a lack of kontroll i situationer som barn. En del experter tror att ångesten över separation från en förälder eller anann älskad person under barndomen också spelar in i emetofobin.

Så vad händer med emetofober när de verkligen spyr?
Det mest överraskande faktumet för icke-fobiker är att de flesta av emetofober sällan, om någonsin, spyr. En emetofob är en person som har varit i bilolyckor oftare än de har spytt. De flesta fobiker kan räkna antalet gånger de har spytt på ena handen. En del emetofober överlevde graviditet, födsel, blindtarmsinflammation och gallblåseoperationer utan ens en retch. Även om de spydde så gick de oftast igenom varje sjukdom med endast en episod av spyende, jämfört med en icke-fobiker som kan spy upprepade gånger vid en sådan sjukdom. (Många fobiker säger att orsaken till att de spydde var för att de var så trötta över att må illa så att de ”gav upp” och lät sig själva spy.) Många vuxna emetofober har inte spytt på 10, 20 eller fler år. Fobiker som har spytt efter händelsen som utlöste detta säger ofta att de insåg att det inte var så farligt att spy, men senare återkom fobin – ofta redan samma dag.

Även fast de inte är vana att spy, kan emetofober stressa sig själva till en sån ångest eller verkligt illamående bara genom att umgås med människor med magproblem. Så fort någon i samma rum klagar på maginfluensa får emetofoben panik. De letar symptom som ofta kommer psykosomatiskt. Det blir en snöbollseffekt eftersom panikattacken blir värre när fobikern upplever verkligt eller ”påhittat” illamående.

Varför spyr inte emetofober så ofta?
Olika människor uppfattar illamående på olika sätt. En del människor som får maginfluensa eller matförgiftning spyr. Andra med samma smitta får bara diarré. Emetofober faller nästan alltid i den senare klassen. (Emetofober är generellt inte rädda för diarré, förutom dess association med spyor.)

Vad menar du med ”deras år av rädsla har gjort att de inte kan spy”?
Detta är vad några fobiker har gissat är orsaken till deras spyåterhållsamhet. Spy-akten kontrolleras av hjärnan. Det finns ett spy-center placerat i medulla oblongata [förlängda märgen, webmasters anm]. Att spy är en av de mest primitiva funktioner i hjärnan. En del fobiker tror att som resultat av flera år av rädsla och dagligt funderande har deras medvetna del av hjärnan har tagit över spy-centrat. Så, om något händer som vanligen skulle resultera i att spy, ignorerar hjärnan det. Dessa fobiker ser detta som en förklaring på varför de andas samma virus och äter (mycket av) samma mat som alla andra men aldrig spyr.

Förutom denna neurala hypotes (som inte är vetenskapligt baserad), har nästan alla fobiker förmågan att motstå the urge att spy väldigt lång tid, tills illamåendet passerar. (Det finns även fobiker som försökt spy men inte kunnat.) Detta leder till frågan om spyende är en helt ofrivillig kroppslig aktion.

Så vad är det för fel med att ha emetofobi? De låter som om några människor har hittat ett sätt att aldrig spy på.
De flesta fobiker lider av hemska panikattacker när de mår illa eller tror att de mår illa. Dessa panikattacker är mycket värre för dem än det är för en vanlig människa att spy. Ändå förblir akten inget alternativ.

Fobin påverkar utbildningar, karriärer, äktenskap och familjerelationer. Många fobiker tar ledigt från arbetet eller skolan i onödan för att de är rädda antingen för att spy själva eller för att någon annan kan sprida bakterier som gör att de spyr. Många fobiker får panik- eller ångestattacker när de får minsta lilla tecken på att de kanske kan spy. Dessa attacker kan vara ganska allvarliga. Fobiker undviker aktiviteter nämnda ovan. Allt detta kan leda till andra fobier, såsom agorafobi och social fobi, liksom
andra problem som insomnia. (Detta beror ofta på att några emetofober tycker att den enda säkra platsen att spy på, skydda sig mot att spy, och den enda säkra platsen att vara på om man inte kan låta bli att spy, är hemma. Denna känsla kan leda till isolation eller till och med agorafobi.)

Emetofober är oftast okapabla när det gäller att ta hand om sjuka familjemedlemmar. En del får skuldkänslor för att de inte kan stötta sina barn. En del är rädda att deras barn är förvirrat eftersom deras förälder verkar vara mer orolig över hans eller hennes potentiella illamående än barnets verkliga tillstånd.

Vilka är dessa emetofober? Vad ska jag göra om jag möter en?
Du skulle inte känna igen en om du såg en. Människorna som bor med dem har ibland ingen aning.

Några emetofober är hemlighetsfulla. En del är rädda för att om de nämner något om deras brist på att spy, så kan det ”sätta igång” dem. (Många emetofober säger ”peppar peppar” när de berättar hur länge det var sen de senast spydde, speciellt i email.) Andra oroar sig för att om de avslöjar denna rädsla så skulle det sätta dem i en väldigt sårbar situation. Om någon skulle ”komma ut” för dig, är det troligen så att fobikern är din signifikanta andre [en person du håller nära, webmasters anm] eller en familjemedlem. (En del emetofober berättar att alla som känner dem vet.) 
Var stödjande. Försök förstå deras rädsla, men försök inte att resonera dem ut ur det. Det är bättre att stå ut med deras egenheter än att tvinga dem att göra saker på ditt sätt. De har haft denna rädsla länge. De kanske bestämmer sig för att de trivs mer med fobin än med dig i sitt liv.

Vilka de är, finns ingen statistik över. Det sägs att fler kvinnor än män lider av denna fobi. Många emetofober säger att de och andra som de mött med denna fobi är väldigt intelligenta, men detta kanske säger mer om dessa individer än om emetofobin i sig.

Är emetofobi ärftligt?
Minst 50 procent av personligheten är nedärvd. Det är välkänt att fobier klungas i familjer. Kanske tendensen att utveckla fobin är vad som egentligen nedärvs, och den emetofobiska individen råkar överföra denna tendens på spyende. Den miljömässiga påverkan på emetofobi är ännu mer slagkraftig. Många emetofober påstår att saknaden av support från deras föräldrar under barndomens spyepisoder banade väg för deras fobi. Det skulle inte vara överraskande att finna att en emetofobisk förälder är oförmögen att stötta ett spyende barn, och därför får barnet att bli emetofob. Å andra sidan är det många emetofober som har bröder, systrar, föräldrar och barn som inte är emetofober.

källa: http://www.emetofobi.se/?page=faq

You might also like

We Are One - FÖRGYLL DITT HEM MED LYXIGA DETALJER Sponsored - Glitter Black Weekend 30% Caroline Roxy - Bangs Sponsored - Ur&Penn Upp Till 90% Caroline Roxy - DATES Paulina Danielsson - Elly Pistol.
  • Juliette

    Keela jag tycker att du är en sådan fantastisk förebild och en grym bloggare som har en sån stor energi och som hela tiden är så glad! Jag lider själv av emetofobi jag är livrädd för att gå till olika ställen och undviker helst att äta kött och andra maträtter, jag är nästa alltid inne jag gå till skolan varje dag såklart men sedan när jag kommer hem så bli jag sittandes i soffan med datorn framför mig. Jag vill inte leva mitt liv såhär det är ju så otroligt jobbigt att gå med denna rädsla varenda dag. Jag undrar bara också hur du gjorde för att försöka kämpa bort din emetofobi? Hoppas att du kanske har några tips och du få ha det så bra jag är glad att du ha kämpat bort en del så kram<3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *