Värsta natten.

Först och främst vill jag be om ursäkt till alla jag träffade efter midnatt igår. Sen vill jag också tacka er. Och jag hoppas att jag fortfarande har er respekt. 

Jag hade en jättebra dag igår. Jag hade kul hela tiden. Tills vi gick från ett bord påväg till baren och min rygg helt lägger av. Ni vet säkert sedan tidigare att jag haft problem med mina njurar men det var flera månader sedan jag kände av dom. Men igår gick från att vara en bra dag till att vara en av dom värsta någonsin. Jag vet inte ens hur jag ska förklara smärtan jag fick. Jag har aldrig tidigare varit med om att ha så ont så visste inte vad jag skulle eller kunde göra. Förutom att skrika. 

Jag försökte hålla i bardisken för att kunna stå upp men benen vek sig eftersom jag hade så ont i njurarna. En vakt kom och hjälpte mig ut från stället efter ett tag. Men det värsta var ändå inte smärtan.. Det värsta för mig var hur det såg ut och hur det fick mig att framstå. Det var så himla uppenbart och tydligt för mig att vakten trodde jag behövde gå ut för att jag var för påverkad, när jag bara hade fruktansvärt ont. Jag låg på trottoarkanten och skrek i säkert 45 min innan ambulansen kom. Jag hade två vakter/poliser(vet inte riktigt vad dom var?) som satt med mig hela tiden. Men det kändes som att dom också bara trodde jag hade tagit något eller var för full.

Jag är inte den som fjollar runt eller så och jag skulle vilja påstå att jag har hög smärttröskel. Men igår gick det inte att hålla tillbaka. Många kom fram till mig när jag låg där och alla var så himla snälla och trevliga. Och jag vill verkligen tacka för det.

Som sagt. Låg där säkert 45 min med ansiktet i asfalten och skrek innan ambulansen kom. Bland det första jag fick göra var att blåsa (såklart) men redan där borde dom ju fattat att det inte handlade om alkoholen utan bara att jag hade så fruktansvärt ont. På sjukhuset fick jag massa smärtstillande och dom tog flera prover. Jag fick inga svar på något. Jag bara låg där med den där jäkla droppnålen i armen som jag hatar mer än allt. 

Jag ville inte göra någon orolig så ville inte ringa folk, men Malin kom efter någon timme. Hon pratade med läkaren och jag blev så jäkla arg när jag fick veta att läkaren sagt att jag kunde gå hem. Det var ju inget fel alls. Allt såg ut som det skulle…. (!!) Kanske borde jag göra ett ultraljud men det kunde dom inte göra sa hon. Hon lät så sjukt nedvärderande när hon pratade med mig och sa ”ena sekunden har du jätteont, andra märks det inte ens” .. Alltså, vem säger så? Och ursäkta mig, men jag skulle inte ligga och skrika i två timmar om det inte var något som var fel!

Men jag åkte hem. Fast jag fortfarande hade ont. Idag är jag OK. Har haft en av dom värsta nätterna någonsin, och för första gången på länge är jag glad att jag var i Sverige när det hände. Hade inte pallat fler räkningar. 
Ville bara förklara för er vad som verkligen hände igår, innan snacket börjar. Tack till er som var där. Och förlåt om jag skrämde er.
<3

You might also like

BYGISELA - LET'S GO: BARCELONA! BUT FIRST... Sponsored - Dagens mest populära kampanjer Sponsored - Frossa i lyxiga varumärken, till galen rabatt! Sandra Lindahl - En hårsmån ifrån doktorn Hedda Dibinger - my second home Lisa Anckarman - OVER KNEE LOVE
  • Bambi

    Alltså… vården idag. När man hör om såna erfarenheter så blir man fan arg. De letar efter den mest ”logiska förklaringen” och är det inte det dom tror så har dom ju ingen tanke på att leta vidare efter problemet. Sen att förminska din smärta och det du känner genom att säga nått sånt idiotiskt… hon borde fan inte få jobba som sköterska då.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *