När var jag lycklig?

img_9948

Fina ni. Jag saknar er! Hoppas att ni mår jättebra. Trots att bloggar stått stilla i flera månader så är ni ändå en del som kikar in här varje dag. Ni är mysiga.

Jag funderar mycket. Jag är verkligen en tänkare. Mest på natten. Så man kan säga att det blivit en hel del tänkande senaste året eftersom jag knappt har sovit. Haha. Inatt tänker jag igen. Jag har försökt komma på när jag mådde som bäst. När jag var som gladast och lyckligast. För att hitta tillbaka. För det är inte nu. Det är inte för ett år sedan heller. Kanske i LA. Men där mådde jag som sämst samtidigt så även om jag vill att det ska ha varit min lyckligaste period så var det inte det. Och eftersom att åka tillbaka inte är ett alternativ så vill jag inte att tänka att det var då jag var som gladast. Kanske var det precis innan LA.. Nä. Jag var i ett väldigt dåligt förhållande och var för det mesta ledsen eller arg. Jag kände inte att jag hade så många vänner och var mest ensam. Om jag inte jobbade så tränade jag. Hela tiden. Kan det har varit innan det? Jag bodde ju i Vallentuna i tre år då. Jag jobbade på NK samtidigt som jag hade bloggen. Jag minns att det var en väldigt stressig period, men samtidigt, trots att jag tränade varje dag, jobbade hela dagar och hade bloggen så var jag mycket piggare än nu. Hur går det ihop? Är det rutiner jag behöver? Jag har inget minne av att jag skulle varit superlycklig då direkt heller.. Mitt mål var ju att kunna leva på bloggen och det krävdes otroligt mycket jobb för att få det att gå. Och jag älskade det! Men jag kändes mig rätt ensam där också. Jag har så länge jag kan minnas känt mig rätt ensam. Jag har alltid trivts i mitt eget sällskap och det har oftast in gjort mig något att vara ensam. Jag gillar att sköta mig själv. Göra vad jag vill, när jag vill osv. Men ibland var ensamheten jobbig.

Idag känner jag mig långt ifrån lika ensam. Idag känns det som att jag alltid har någon att umgås med eller planer att göra något! Det gör mig glad. Att jag fortfarande, trots mitt senaste år av kaos fortfarande har min Youtubekanal som jobb. Det gör min glad. Att ni fortfarande kikar in här. Det gör mig glad. Men inte mycket annat.

Så, när var jag som lyckligast egentligen? Det känns som att det alltid varit något som stört min glädje. Alltid är det något som inte är bra. Men sånt är livet i guess? Kanske måste jag fokusera mer på ögonblick än på långa perioder. Jag minns ett ögonblick som jag tror att jag kommer minnas för resten av livet. Ett ögonblick av total eufori. Det var min första dag på Venice Beach. Jag stod på den långa och breda stranden och bara tittade ut mot havet. Inget speciellt hände. Jag bara kände mig fri. Och lycklig.

Jag ska försöka kika in mer här. Ni gör ju mig så glad och jag behöver massor av er energi och glädje just nu!
När var ni som lyckligast?

You might also like

Sponsored - Ur&Penn Upp Till 90% Josephine Qvist - OMG EN UPDATE? Sandra Lindahl - Hypokondrikern har talat Sponsored - Glitter Black Weekend 30% We Are One - GISELA PIHLSJÖ OM ÅNGESTEN UNDER YTAN Caroline Roxy - With love from Beirut
  • Heather

    Intressant inlägg! Jag tror jag var som lyckligast när jag var 16-17, sista veckorna av nian fram till någon gång under sommarlovet mellan ettan och tvåan på gymnasiet. Det var en väldigt bra, lång period, och inte så mycket som störde min lycka mer än att jag hatade min spanskalärare haha. När jag nu kollar tillbaka på bilder och videos från den tiden SÅ FATTAR JAG INTE HUR JAG KUNDE GÅ RUNT I SÅ FULA KLÄDER men jag blir alltid varm och glad i magen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *