Mardrömmar.

Image and video hosting by TinyPic

Typiskt. Jag försvann härifrån en sväng ändå. Men det gick inte att ladda upp bilder på hela förra veckan och orkade verkligen inte försöka fixa det. Haha, fasiken. Det fungerade inte nu heller så fick använda en annan sida för att lägga upp den. Hoppas att kvalitén inte blev katastrofal. Här ovan ser ni min nya favorittröja btw. Jag är rätt efter i marmortrenden, men nu har jag blivit halvt besatt.

Förra veckan var rätt bra ändå. Roliga event som jag faktiskt tog mig iväg på! Sömnen sådär dock. Jag känner typ för varje vecka ”Nu kan det inte bli värre” Haha, tji fick jag. Jag har haft mardrömmar i perioder senaste året. Men senaste veckorna har varit helt fruktansvärda. Och oftast utspelar dom sig här hemma. Att någon är här i lägenheten och vill mig illa. Lite som sömnparalyser men jag vet att det är en dröm och ingen paralys för jag rör mig och försöker ta mig härifrån. Det var tack och lov ett tag sedan jag upplevde en paralys. Inte sedan jag bytte sovrum. Men nu har jag blivit så van så att jag vet direkt när jag drömmer och försöker väcka mig själv( att nypa mig själv i armen fungerar inte, haha…) Jag lyckas alltid förr eller senare men det är som att när jag vaknar kan jag inte hålla mig vaken. Typ som att drömmen drar tillbaka mig? Gud, det låter ju helt sjukt. Men det är så det känns. Jag försöker skrika på mig själv att vakna och hålla mig vaken, men jag är oftast inte stark nog. Jag somnar om och drömmen fortsätter där den slutade.

Jag har också börjat uppleva smärta i drömmarna. Att någon slår mig eller håller i mig hårt. Och det gör SÅ ont. Så ont som jag kan tänka mig att det gör i verkligheten, och så fort jag vaknar är smärtan borta men jag lyckas bara hålla mig vaken någon sekund, sen är jag tillbaka till drömmen och till smärtan. Inatt var det någon som slog mig i magen stenhårt och höll mig i nackan med andra handen. Och det var inget mänskligt. Och det var här i lägenheten. När jag väl vaknade somnade jag om säkert fem-sex gånger innan jag lyckades hålla mig vaken. Efter det vågade jag inte somna om, så jag var vaken från 02 till 10 imorse då jag flyttade mig till soffan. Men jag var trött så att jag somnade.

Jag minns inte alla drömmar jag hade under dom säkert 10-12 gångerna jag vaknade och somna om, men varje gång hade jag ont. En av drömmarna var att någon försökte kasta ner mig för ett stup men misshandlade mig innan. Alltså, nu när jag skriver det låter det så himla sjukt. ALLTSÅ HUR SVÅRT KAN DET VARA ATT HÅLLA MIG VAKEN?! Men i stunden är det omöjligt.

Och hur normalt är det här, mardrömmar varje natt? Att jag vet att jag drömmer men inte kan styra det. För det har man ju hört ( Och jag har sett inception? Haha. ), att man kan styra drömmar och man väl vet att man drömmer. Jag kan inte få det onda att försvinna. Jag kan inte få Det som gör illa mig att försvinna. Tänkte att en drömfångare skulle hjälpa men det är seriöst blivit värre sedan jag hängde upp den.

Alltså, vilka jäkla uppsatser jag har börjat skriva här. Men ärligt så gillar jag mer att skriva av mig än att prata just nu. Jag har sällan ork till att förklara det här för någon annan. Och jag pratar hellre med er än med en psykolog faktiskt. Många av er vet jag har varit med om liknande eller kanske to m samma sak.

Så, vad tror ni detta beror på? Jag har googlade och läste att stress och ångest kan göra att man har fler mardrömmar vilket är rätt logiskt och det är ju mitt problem. Men, mer då? Varför är det så verkligt och varför gör det så ont?

Jag förstår om jag låter helt galen och jag känner mig ärligt talat rätt galen numera.

You might also like

We Are One - KLÄ DIG RÄTT I RÖTT I HÖST Sponsored - Glitter Black Weekend 30% Caroline Roxy - MODEL PORTFOLIO Caroline Roxy - CLOTHING COLLECTIONS Caroline Roxy - ROXY Sponsored - Ur&Penn Upp Till 90%
  • Ia

    Hej!
    Har egentligen aldrig haft problem med mardrömmar i mitt liv. Men när jag tog tag i min ångest och depression så började jag äta venlafaxin (efter att testat setralin) och fick fruktansvärda mardrömmar.. verkliga, fruktansvärda. Vaknade tröttare än vad jag var när jag somnade för drömmarna var så jobbiga att uppleva. Visste ibland att jag sov men kunde inte väcka mig själv, hela kroppen var låst. Kändes som om kroppen var inlindad och kunde inte röra en muskel, fick kämpa allt vad jag hade för att vakna..Så för att kunna äta venlafaxin så behöver jag äta propavan som håller mig sovande samt gör att jag sover utan mardrömmar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *