Tillbakablick.

Jag vaknade med ett ryck för ungefär tre timmar sedan. Jag var förvirrad och visste inte riktigt vart jag befann mig, men när jag kollade åt sidan och såg Oskar bredvid mig blev jag genast lugn igen. Han är så fin.

Det var ingen mardöm. Mer en obehaglig dröm. Som en tillbakablick i mitt liv. Jag drömde om jobb, om bloggen, om när jag först började med Youtube. När Instagram och sociala medier var allt jag tänkte på, och åter igen känner jag sån enorm saknad. Saknaden av att vara kreativ, saknaden av att ha daglig kontakt med er. Saknaden av mig själv. Åh, det känns som att jag tjatat om detta i flera inlägg, men aja. Att jag saknar er kanske inte blir tjatigt? Haha.

Men, när man ger sig själv. När man ger ALLT för något som jag gjorde för bloggen och andra sociala medier för några år sedan gör ju att, i alla fall jag, blev mitt jobb. Jag hade kontroll över mitt jobb, över mig själv, över allt jag gjorde. Och jag gav 100%. Allt. Så inte konstigt att jag känner mig tom och inte riktigt som mig själv utan allt?

Jag hittade ju tillbaka hit litegrann för ett par månader sedan, men efter några inlägg fick jag veta att det inte var några alls som läste min blogg så jag “behövde” inte lägga energi på att uppdatera. Men jag har så svårt att tro att det stämmer. Nej, ni är nog inte många kvar vilket är självklart. Men jag vet att ni är några som kikar in här ibland ändå. Och även om ni är 5 personer eller 1000 personer så vill jag uppdatera för er. Siffran betyder inte lika mycket för mig längre. Just nu vill jag ÄNTLIGEN göra det här för att jag älskar det igen, inte för att jag behöver eller borde. Den känslan har jag saknat. SÅ mycket.

Jag har saknat att göra outfitkollage, julklappstips, berätta om ett förfärligt(eller fantastiskt!) pass på gymmet, skriva om mina känslor och tankar osv osv osv. Listan är lång. Jag vet bara att jag saknar det. Allt med det. Även de jobbiga bitarna.

Jag hoppas, som alltid, att det inte bara är en fas utan min(VÅR!) framtid.

Jag tror att jag inte varit så taggad senaste tiden för att jag inte alls gillar utseendet på min blogg? Det känns inte alls som mig. Det måste fixas. Det kanske är min regnbåge i headern som fattas? Massa färg, massa roliga typsnitt, massa kaos. För det här, det är inte Keela.

Jag och Caty har pratat i flera månader om att börja fota tillsammans också. Det hade varit magiskt. Hon är den enda jag känner mig någorlunda bekväm med framför kameran. Ska fasiken skriva till henne sen igen. Nu måste vi bestämma något!

UPD:
Jag provar att börja om helt. Så i framtiden hittar ni mig här ett tag:
https://nouw.com/keelaa

Posted in: Foto
Kommentarer (0)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *