Category: Keela – Allmänt.

Obligatoriska julgransbilden.


Det obligatoriska julgransbilden. Fjärde året i rad nu som jag tar en i princip likadan. Jag var klantig och glömde min kamera i Stockholm men letade fram min gamla systemkamera som jag hade för säkert 5 år sedan och tog med den istället. Därför är kvalitén kanske inte den bästa. Men med tanke på att jag inte hade sovit något på hela natten är jag ändå stolt över att jag lyckades ta en ok bild : )

Hur var er julafton? 
Min var lugn och mysig. Dock lämnade jag knappt soffan så jag var nog inte den roligaste att fira med, men jag är glad att jag tog mig ur sängen i alla fall! Jag har lärt mig att vara glad och tacksam över det lilla jag lyckas med nowadays haha.

Många kikar in här för att se om jag mår bättre och lämnar fantastiska kommentarer vilket jag verkligen uppskattar! Jag har varit borta ett tag igen för att jag verkligen hatar att gnälla i varje inlägg. Att vara deppig och tråkig. Jag skulle inte palla läsa sånt varje dag så vill därför inte skriva om det hela tiden… Fast det är svårt att låta blir när det känns som att det är mitt liv numera?

Något som dock gjorde min på väldigt bra humör nu i juldagarna är SKAM. Det tog mig några veckor efter hetsen innan jag började kolla på det och nu är jag avundsjuk på alla som inte har sett det och har allting kvar! haha. Jag sträckkollade klart på bara två dagar. Ångrar mig lite nu och längtar ihjäl mig till säsong 4. Så spänd att se vem det kommer handla om! Har ni inte sett det än? SE DET.

Jag ser verkligen fram emot nyårsafton också. Jag kommer fira det hos Antonia med massa andra Youtubers vilket är precis det jag behöver!

Nu ska jag ta mig iväg till gymmet tänkte jag. Jag har inte sovit på två dagar så undrar väl egentligen hur bra det är att träna då? Haha. Men jag måste ta mig ut från lägenheten och bort från sängen ett tag. Nu när jag väl känner att jag orkar.

Kommentarer (1)

Mardrömmar.

Image and video hosting by TinyPic

Typiskt. Jag försvann härifrån en sväng ändå. Men det gick inte att ladda upp bilder på hela förra veckan och orkade verkligen inte försöka fixa det. Haha, fasiken. Det fungerade inte nu heller så fick använda en annan sida för att lägga upp den. Hoppas att kvalitén inte blev katastrofal. Här ovan ser ni min nya favorittröja btw. Jag är rätt efter i marmortrenden, men nu har jag blivit halvt besatt.

Förra veckan var rätt bra ändå. Roliga event som jag faktiskt tog mig iväg på! Sömnen sådär dock. Jag känner typ för varje vecka ”Nu kan det inte bli värre” Haha, tji fick jag. Jag har haft mardrömmar i perioder senaste året. Men senaste veckorna har varit helt fruktansvärda. Och oftast utspelar dom sig här hemma. Att någon är här i lägenheten och vill mig illa. Lite som sömnparalyser men jag vet att det är en dröm och ingen paralys för jag rör mig och försöker ta mig härifrån. Det var tack och lov ett tag sedan jag upplevde en paralys. Inte sedan jag bytte sovrum. Men nu har jag blivit så van så att jag vet direkt när jag drömmer och försöker väcka mig själv( att nypa mig själv i armen fungerar inte, haha…) Jag lyckas alltid förr eller senare men det är som att när jag vaknar kan jag inte hålla mig vaken. Typ som att drömmen drar tillbaka mig? Gud, det låter ju helt sjukt. Men det är så det känns. Jag försöker skrika på mig själv att vakna och hålla mig vaken, men jag är oftast inte stark nog. Jag somnar om och drömmen fortsätter där den slutade.

Jag har också börjat uppleva smärta i drömmarna. Att någon slår mig eller håller i mig hårt. Och det gör SÅ ont. Så ont som jag kan tänka mig att det gör i verkligheten, och så fort jag vaknar är smärtan borta men jag lyckas bara hålla mig vaken någon sekund, sen är jag tillbaka till drömmen och till smärtan. Inatt var det någon som slog mig i magen stenhårt och höll mig i nackan med andra handen. Och det var inget mänskligt. Och det var här i lägenheten. När jag väl vaknade somnade jag om säkert fem-sex gånger innan jag lyckades hålla mig vaken. Efter det vågade jag inte somna om, så jag var vaken från 02 till 10 imorse då jag flyttade mig till soffan. Men jag var trött så att jag somnade.

Jag minns inte alla drömmar jag hade under dom säkert 10-12 gångerna jag vaknade och somna om, men varje gång hade jag ont. En av drömmarna var att någon försökte kasta ner mig för ett stup men misshandlade mig innan. Alltså, nu när jag skriver det låter det så himla sjukt. ALLTSÅ HUR SVÅRT KAN DET VARA ATT HÅLLA MIG VAKEN?! Men i stunden är det omöjligt.

Och hur normalt är det här, mardrömmar varje natt? Att jag vet att jag drömmer men inte kan styra det. För det har man ju hört ( Och jag har sett inception? Haha. ), att man kan styra drömmar och man väl vet att man drömmer. Jag kan inte få det onda att försvinna. Jag kan inte få Det som gör illa mig att försvinna. Tänkte att en drömfångare skulle hjälpa men det är seriöst blivit värre sedan jag hängde upp den.

Alltså, vilka jäkla uppsatser jag har börjat skriva här. Men ärligt så gillar jag mer att skriva av mig än att prata just nu. Jag har sällan ork till att förklara det här för någon annan. Och jag pratar hellre med er än med en psykolog faktiskt. Många av er vet jag har varit med om liknande eller kanske to m samma sak.

Så, vad tror ni detta beror på? Jag har googlade och läste att stress och ångest kan göra att man har fler mardrömmar vilket är rätt logiskt och det är ju mitt problem. Men, mer då? Varför är det så verkligt och varför gör det så ont?

Jag förstår om jag låter helt galen och jag känner mig ärligt talat rätt galen numera.

Kommentarer (1)

9/11 – 11/9.

lalove
Mornin’ Sunshines.
Vilken mörk och deppig dag det var igår efter valet blev klart. Och här sitter jag hemma i Sverige och deppar när det inte alls kommer påverka mig lika mycket som mina vänner på andra sidan atlanten. Men jag deppar för deras skull också. Jag är väldigt dåligt insatt och ointresserad av politik egentligen, men jag följde i princip hela live-sändningen på tv4 iförrgår till igår. Jag var säkert på att Clinton skulle vinna. Det kändes som att alla var säkra på det. Jag väntar fortfarande på att dom ska säga att det är ett skämt. På att Michelle Obama ska rida in på en häst och ta över, typ, haha.

Jag skrev på min Twitter ”Feels like 9/11 all over again, only it’s 11/9”
Självklart menar jag inte att det är lika hemskt, än, men jag menar att det var en väldigt mörk och sorglig dag för landet. Precis som 9/11 var.

Kommentarer (1)

HUR SJUKT?!

backontrack

HÖRRNI!!!
Jag sov först mellan 21-01 inatt och sedan mellan 03-08. Fattar ni vad sjukt?! Det är ju fasiken 8 timmar! Jag vaknade lite till och från iofs av massa olika mardrömmar. Men jag lyckades ändå somna om. Så sjukt. Jag var helt förvånad när jag vaknade och klockan var så mycket. Tänk vad lite sömn kan göra! Så när jag vaknade och var piggare och gladare än på länge så gjorde jag frukost, svarade på lite mail, drack min PWO och drog till gymmet. Dock var det sjukt mycket folk där?! Jag tränar på ett rätt litet gym och det är nästan aldrig någon där, men idag var det kaos.. Kanske för att det är måndag? Eller för att det var nästan lunchtid? Vet inte. Men det gjorde i alla fall att jag bara körde en timme crosstrainer och ingen styrka… FAST, det var den bästa cardiotimmen på väldigt länge. Om jag fortfarande har energi senare ikväll kanske jag går dit och kör ett lite lättare styrkepass i alla fall.

Jag skulle behöva lite hjälp av er! Jag har denna PWOn nu. Det är Star Nutritions ”hers”, med smak av hallon eller något. Anledningen till varför jag köpte den var för att den är till för tjejer och jag ville ha en PWO utan kreatin (kreatin binder vätska). Det är oftast kreatin i andra PWOs för många, eller ja de flesta killar i alla fall, vill ha kreatin. Jag känner att jag binder vätska tillräckligt ändå och vill snarare bli av med vätska. MEN, jag gillar inte alls den jag har nu. Just smaken är fruktansvärd också, haha, och jag gillar inte känslan heller. Jag känner inte att jag blir taggad eller pigg alls.. Jag har provat dubbel dos också men då mår jag bara illa.. Så, jag undrar om ni har något tips på någon bra PWO utan kreatin? Gärna med en del Beta-alanin i för jag gillar när det sticks lite i kroppen haha.

Let me know!

Kommentarer (1)

Lifegoal?

youtube

Mycket är ”lifegoals” numera… Men inte är det att spendera fyra dagar i sängen som jag har gjort nu i alla fall… Haha. Skämtåsido, jag håller inte på med blogg och Youtube för priser eller titlar, men visst känns det fantastiskt att se den här i hyllan varje dag. Det kommer jag aldrig förneka. Mest för att jag aldrig någonsin trodde att det skulle hända. Lilla jag liksom? Hur gick det till. Och nu känns det som att jag kastar bort alltihop och pga av vad? Sömnproblem? Ångest? Pffft. Så ovärt. Jag måste rycka upp mig. Jag måste hitta viljan och glädjen igen.

Jag vet att det som gör mig glad är att ha inspirerande och positiva människor omkring mig.. Får bjuda över alla på sleepover så att jag ändå kan stanna i sängen kanske? Haha. Och träning. Men det känns som att jag skrivit detta flera gånger nu. LYFT PÅ STJÄRTEN OCH GÅ TILL GYMMET DÅ HALLÅ. Så skulle jag tänka om jag var er och läste det här nu. Och så vill jag tänka om mig själv. Jag vill inte behöva ha andra som peppar mig för att klara av saker. Jag vill vara min egna inspiration och kunna peppa mig själv till att ta mig igenom sånt här. Jag säger inte att det är fel eller dumt att ha stöd, tvärtom, det är hur bra som helst! Men jag känner också att det är viktigt att kunna lita på sig själv i sånna här lägen.

Nu jäklar ska jag fixa det här. Blir den människan jag är och vill vara igen.
Keela 2.0, typ.

Kommentarer (1)

Deppigt värre.

brollop

Men åh. Läser igenom alla mina senaste inlägg och gör fasiken mig själv ännu deppigare så jag kan ju bara tänka mig att ni blir lika deppiga. Haha! Det är absolut ingenting jag vill. Jag har alltid velat vara väldigt ärliga mer er om hur jag mår och försökt att inte bygga upp någon fasad eller låtsas ha ett perfekt liv. Men så som jag fått det att låta i mina senaste inlägg är det som att verkligen ingenting är bra…. Vissa dagar känns det så, men innerst inne vet jag ju att det inte är så. Det finns självklart positiva saker i livet också! Ibland är det bara så himla svårt att fokusera på allt det fantastiska som händer runt omkring en, när det är så lätt att det dåliga tar över.

Bilderna ovan är t ex från en hur bra dag som helst i somras. Jocke & Jonnas bröllop som jag hade äran att bli bjuden på! Jag var så lycklig. Alla var så lyckliga kändes det som. Det var svårt att inte vara glad när man såg lyckan i deras ögon.

Jag måste bli bättre på att fokusera på bra saker. Saker som gör mig lycklig och som jag är oerhört tacksam över.

( btw så hatar jag klickannonsen som kommer upp när man kommer in på min blogg lika mycket ni hatar den förmodligen. Haha. Ska försöka få bort den… )

Kommentarer (1)

Hur hamnade jag här?

img_0086

Usch. Den här veckan har varit hemsk. Av vilken anledning? Jag vet inte. Jag är arg och irriterad över ingenting och att ta mig ur sängen känns lika jobbigt som att behöva bestiga ett berg. Jag har plockat upp burken med ångestdämpande flera gånger men inte tagit någon. Jag gillar inte tabletter. Jag gillar inte att mitt humör ska behöva vara beroende av sånt. Sömntabletterna tar jag enbart för att jag inte pallar annars. Men jag gillar dom inte. Ångesten kan jag ändå ta mig igenom om jag verkligen vill. Utan tabletter.

Hur hamnade jag här? Hur blev jag såhär?

Tubecon i Linköping var fruktansvärt. Jag var så himla taggad på att åka dit. Och träffa er. Kramas med er! Men väl där så kände jag mig som en zombie. Jag ville inte träffa människor alls utan låsa in mig på hotellrummet hela helgen. Men jag kämpade emot det och var med på min meet & greet ändå. Och åh vad fina ni är. I slutet rasade allt dock. Jag kände mig redan ångestfylld, och det värsta händer. Det var en mat-ätartävling på scenen och det hördes i högtalarna över hela arenan. Jag lyssnade inte så mycket eftersom jag var helt inne i att kramas med er. Men i slutet, tack och lov att det var slutet ändå, hör jag hur någon börjar spy i högtalarna.

Jag minns att jag sätter mig ner på golvet, håller för öronen och skriker. Sen minns jag inte så mycket mer. Allt är rätt suddigt. För en sekund kände jag mig svimfärdig. För någon som inte känner mig eller vet om min emetofobi är det nog svårt att förstå och det måste se ut som att jag överdriver. Men jag vet att många av er vet, och även Felicia och Thomas, som jag hade min m&g med, visste. Dom sa att jag fick avbryta, men jag ville inte. Jag kände mig redan så hemsk som inte klarade av att träffa alla som ville träffa mig pga hur jag mådde redan tidigare på dagen. Men jag bara skakade och försökte hålla mig från att gråta. Sen sprang jag in backstage, försökte lugna mig och äta något men det gick inte. Jag fick skjuts tillbaka till hotellet och stannade inte ens tills dagen var slut. Väl på hotellet bröt jag ihop. Jag var arg. Arg på mig själv för att jag kände mig så jäkla löjlig. Arg för att jag mår såhär. Men mest av allt arg för att jag satt mig själv i den här situationen.

Varför är jag bland folk när det här kan hända?
Varför låser jag inte bara in mig och aldrig går utanför dörren för att slippa sånt här. Slippa ångesten och rädslan.
Så kände jag första timmen.

Sen blev jag ännu argare på mig själv. ”Din dumma jävel, är det så du vill leva ditt liv eller?”, tänkte jag.
För nej, självklart vill jag inte leva mitt liv så. Min fobi styr mig redan tillräckligt som det är.

Turnén, speciellt vid den här årstiden, är en väldigt stor utmaning för mig. Dela rum med andra, kroppskontakt med så många osv. Och jag har varit förvånad över hur bra det har känts och gått. Tills detta händer. Och så fort jag nu ens tänker tanken att ställa mig vid en m&g igen, får jag dom sjukaste panikångestattackerna jag haft på väldigt länge. Det har gjort mig så rädd, och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Jag kommer ta mig ur det. Men inte nu. Inte den här veckan. Därför har jag fattat ett väldigt jobbigt beslut som jag kommer vara arg på mig själv över länge men som gör att min ångest just nu kommer släppa lite i alla fall. Jag kommer inte följa med till Tubecon Helsingborg. Jag önskar att jag inte behövde vara självisk i det här beslutet, men jag måste. Så alla som jag gör besvikna, jag är så otroligt ledsen och jag hoppas verkligen att ni förlåter mig och att vi ses någon annan gång. Det kommer flera fantastiska Youtubers till Helsingborg som ni kommer få träffa <3.

Tack igen för alla era fina kommentarer om att jag börjat med bloggen lite smått igen. Synd bara att det blev ett sånt här inlägg nu.. Jag kände bara att jag behövde förklara mig. Är det något ni vill att jag skriver mer om så lämna gärna en kommentar om det. Ni är för bra.

Kommentarer (1)

Hälsokontroll & helg.

img_0028

HEJ FREDAG!
Och hej Linköping och Tubecon! Mitt tåg går inte förrän vid 15-tiden dock, så jag har några timmar på mig att packa tack och lov. Men jag är lite ledsen… Jag hade planerat en sån himla fin outfit och beställt ett par drömskor i guld från puma som jag planerat en hel outfit till… Får hem dom igår… Alldeles för små! Började nästa gråta haha. När jag väl bestämt mig för en bra outfit så ”måste” jag i princip ha den. Det finns inga alternativ! Så nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra eller vad jag ska ha på mig. Men som sagt, har några timmar på mig att bestämma mig.

Jag träffade Mårten igår. Det kändes så himla bra att vi ska sätta igång att träna igen! Han är så himla peppande och bra. Och i samarbete med Werlabs så har han fixat så att jag ska få göra en hälsokontroll! Det gör mig så sjukt glad eftersom jag har haft så himla mycket problem med immunförsvar, varit deppig, stressad, haft sömnproblem så länge och förmodligen har brist på något. Jag hoppas vi hittar svaren där så att vi har något att utgå ifrån. Så håll tummarna!

Nu är det dags för frukost innan jag släpar mig iväg till gymmet. Jag har fruktansvärd träningsvärk i armarna idag! Skönt absolut, men jobbigt för jag kan knappt skriva här eller hålla i telefonen. Haha!

Jag har blivit helt kär i kepsen på bilden btw. Har bott i den sen den landade i brevlådan. FYI eller något..

Kommentarer (1)

Livet.

worki
Träning hörni. Är inte det livet? Den bästa och mest tillfredsställande känslan? Jag tycker det.
Det är få ställen jag trivs så bra på som på gymmet. När det går bra vill säga, haha. Alla pass är inte direkt bra pass. Speciellt inte efter uppehåll. Och när man har träningsvärk. Okej, det kanske är lite hatkärlek över det hela. Haha! Men efter ett bra pass. Wow. Bästa känslan.

Jag kommer äntligen börja träna med Mårten igen. Ni vet Mårten Nylen som tränade dom i Biggest Loser förut och mig för några år sedan? Ni som har hängt med länge vet. Men jag är ärligt talat jättenervös för att börja. Jag är långt ifrån lika bra skick nu som jag var i då. Då tränade jag dagligen och levde i min lilla träningsbubbla…. Nu har jag varit sjuk massor och inte tränat regelbundet på hur länge som helst. Jag skäms liksom över att jag tappat det. Tappat rutinen. Tappat styrkan. Nu vet jag att han är absolut ingen som skulle döma mig, men jag dömer mig själv.

Jag ser så fram emot dagen då jag känner att jag är tillbaka. Då kan känner att jag klarar det jag klarade då. Det är mitt mål. Sen tar jag resten därifrån. Jag vill upp på poledance-stången igen också. Shit. Det är så längesedan jag skrev, om man bortser från inlägget häromdagen vill säga. Hade glömt hur skönt det var. Hur bra det känns att öppna mig för er.
Tänk, kanske kommer bloggen sakta men säkert komma tillbaka också.

Nu ska jag iväg till gymmet. Wish me luck!

Kommentarer (1)

När var jag lycklig?

img_9948

Fina ni. Jag saknar er! Hoppas att ni mår jättebra. Trots att bloggar stått stilla i flera månader så är ni ändå en del som kikar in här varje dag. Ni är mysiga.

Jag funderar mycket. Jag är verkligen en tänkare. Mest på natten. Så man kan säga att det blivit en hel del tänkande senaste året eftersom jag knappt har sovit. Haha. Inatt tänker jag igen. Jag har försökt komma på när jag mådde som bäst. När jag var som gladast och lyckligast. För att hitta tillbaka. För det är inte nu. Det är inte för ett år sedan heller. Kanske i LA. Men där mådde jag som sämst samtidigt så även om jag vill att det ska ha varit min lyckligaste period så var det inte det. Och eftersom att åka tillbaka inte är ett alternativ så vill jag inte att tänka att det var då jag var som gladast. Kanske var det precis innan LA.. Nä. Jag var i ett väldigt dåligt förhållande och var för det mesta ledsen eller arg. Jag kände inte att jag hade så många vänner och var mest ensam. Om jag inte jobbade så tränade jag. Hela tiden. Kan det har varit innan det? Jag bodde ju i Vallentuna i tre år då. Jag jobbade på NK samtidigt som jag hade bloggen. Jag minns att det var en väldigt stressig period, men samtidigt, trots att jag tränade varje dag, jobbade hela dagar och hade bloggen så var jag mycket piggare än nu. Hur går det ihop? Är det rutiner jag behöver? Jag har inget minne av att jag skulle varit superlycklig då direkt heller.. Mitt mål var ju att kunna leva på bloggen och det krävdes otroligt mycket jobb för att få det att gå. Och jag älskade det! Men jag kändes mig rätt ensam där också. Jag har så länge jag kan minnas känt mig rätt ensam. Jag har alltid trivts i mitt eget sällskap och det har oftast in gjort mig något att vara ensam. Jag gillar att sköta mig själv. Göra vad jag vill, när jag vill osv. Men ibland var ensamheten jobbig.

Idag känner jag mig långt ifrån lika ensam. Idag känns det som att jag alltid har någon att umgås med eller planer att göra något! Det gör mig glad. Att jag fortfarande, trots mitt senaste år av kaos fortfarande har min Youtubekanal som jobb. Det gör min glad. Att ni fortfarande kikar in här. Det gör mig glad. Men inte mycket annat.

Så, när var jag som lyckligast egentligen? Det känns som att det alltid varit något som stört min glädje. Alltid är det något som inte är bra. Men sånt är livet i guess? Kanske måste jag fokusera mer på ögonblick än på långa perioder. Jag minns ett ögonblick som jag tror att jag kommer minnas för resten av livet. Ett ögonblick av total eufori. Det var min första dag på Venice Beach. Jag stod på den långa och breda stranden och bara tittade ut mot havet. Inget speciellt hände. Jag bara kände mig fri. Och lycklig.

Jag ska försöka kika in mer här. Ni gör ju mig så glad och jag behöver massor av er energi och glädje just nu!
När var ni som lyckligast?

Kommentarer (2)
« Previous PageNext Page »